Har du någon fråga om operationen eller om ögonlockskirurgi? Hör av dig till oss, så berättar vi mer!
Spolning av tårvägar är en undersökning och behandling som används för att bedöma och åtgärda hinder i ögats tåravflöde. Ingreppet utförs för att ta reda på om tårvägarna är öppna och fungerar som de ska.
Vanliga symtom som kan leda till spolning av tårvägar är rinnande ögon, återkommande ögoninflammationer, svullnad eller obehag vid inre ögonvrån samt varbildning. Besvären kan vara ensidiga eller drabba båda ögonen.
Problem i tårvägarna beror oftast på förträngning eller stopp i tårkanalerna. Detta kan orsakas av åldersförändringar, inflammationer, infektioner, tidigare skador eller kirurgi. Hos spädbarn kan tårvägarna vara ofullständigt öppna från födseln.
Vid spolning förs en tunn kanyl in i tårkanalen och en steril vätska spolas igenom systemet. Undersökningen visar om vätskan passerar fritt eller om det finns ett hinder. Spolningen kan i vissa fall även lösa upp mindre stopp och lindra symtomen. Vid kvarstående eller mer uttalade besvär kan vidare behandling eller kirurgiska åtgärder bli aktuella.
Hudförändringar på ögonlocken är vanliga och kan vara både godartade och i mer sällsynta fall elakartade. Eftersom huden runt ögonen är tunn och känslig kan även små förändringar ge symtom eller kosmetiska besvär.
Hudförändringar kan visa sig som knottror, fläckar, vårtor, missfärgningar eller sår som inte läker. De kan vara helt symtomfria men ibland orsaka klåda, irritation, rodnad, blödning eller svullnad. Förändringar som växer, ändrar färg eller form bör alltid bedömas av vårdpersonal.
Vanliga orsaker är åldrande, solpåverkan, genetiska faktorer och godartade hudförändringar såsom talgkörtelförstoringar, vårtor eller cystor. Inflammationer, infektioner och tidigare hudskador kan också bidra. Mer sällan kan hudförändringar bero på hudcancer, vilket gör tidig upptäckt viktig.
Behandlingen beror på typen av hudförändring och om den orsakar symtom eller misstanke om sjukdom. Många godartade förändringar behöver ingen behandling alls. Vid besvär, funktionell påverkan eller osäker diagnos kan förändringen avlägsnas kirurgiskt eller behandlas med andra medicinska metoder. Misstänkta förändringar undersöks alltid noggrant och skickas ofta för analys.
Dermatochalasis är ett tillstånd där huden på ögonlocken blir överflödig och hängande, oftast på de övre ögonlocken men ibland även på de nedre. Tillståndet är vanligt med stigande ålder och kan ge både funktionella och estetiska besvär.
Vanliga symtom är tyngdkänsla i ögonlocken, trötthetskänsla runt ögonen och i vissa fall inskränkt synfält när huden hänger ner över ögat. Det kan även uppstå irritation, hudbesvär eller huvudvärk till följd av att man omedvetet spänner pannmuskulaturen för att se bättre.
Dermatochalasis orsakas främst av åldersrelaterad minskning av hudens elasticitet samt försvagning av bindväv och muskler runt ögonlocken. Även genetiska faktorer kan spela in, och tillståndet kan ibland förvärras av svullnad, allergier eller tidigare inflammationer i ögonlocken.
Behandlingen beror på graden av besvär. Vid lindriga symtom krävs ofta ingen behandling. Om tillståndet påverkar synfältet eller orsakar betydande obehag kan kirurgisk behandling, så kallad ögonlocksplastik (blefaroplastik), bli aktuell. Ingreppet innebär att överskottshud avlägsnas för att förbättra både funktion och utseende.
Entropion är ett tillstånd där ögonlocket, oftast det nedre, viker sig inåt mot ögat. Detta gör att ögonfransar och hud skaver mot ögats yta, vilket kan orsaka betydande obehag och skador på ögat.
Vanliga symtom är irritation, sveda, rodnad, tårflöde och en känsla av grus i ögat. Eftersom ögonfransarna ligger mot ögats yta kan det uppstå inflammation, sår på hornhinnan och i allvarliga fall nedsatt syn om tillståndet inte behandlas.
Entropion orsakas oftast av åldersrelaterad försvagning av muskler och senor i ögonlocket. Det kan även uppstå till följd av ärrbildning efter skador, infektioner eller tidigare kirurgi, långvarig inflammation i ögonlocket eller vara medfött i sällsynta fall.
Behandlingen beror på orsaken och graden av besvär. Tillfälliga åtgärder kan vara smörjande ögondroppar eller ögonsalva för att skydda hornhinnan samt tejpning eller botulinumtoxin för att förbättra ögonlockets position. Den mest långsiktiga och effektiva behandlingen är oftast kirurgi, där ögonlocket korrigeras för att förhindra att det viker sig inåt och för att minska risken för bestående ögonskador.
Ektropion är ett tillstånd där ögonlocket, oftast det nedre, viker sig utåt från ögat. När ögonlocket inte ligger an mot ögat exponeras slemhinnan, vilket kan orsaka obehag och påverka ögats normala skydd.
Vanliga symtom är rinnande ögon, torrhetskänsla, rodnad, sveda, irritation och ljuskänslighet. I vissa fall kan synen bli suddig. Långvarig exponering kan leda till inflammation i bindhinnan och ökad risk för infektioner eller skador på hornhinnan.
Ektropion orsakas oftast av åldersrelaterade förändringar där hud och muskler runt ögonlocket försvagas. Det kan även uppstå till följd av ärrbildning efter skador eller operationer, nervskador som påverkar ansiktsmuskulaturen, medfödda tillstånd eller långvarig inflammation i ögonlocket.
Behandlingen anpassas efter orsaken och symtomens svårighetsgrad. Lindriga besvär kan behandlas med smörjande ögondroppar eller ögonsalva för att skydda ögats yta. Vid mer uttalade besvär är kirurgi ofta den mest effektiva behandlingen, där ögonlockets position korrigeras för att återställa normal funktion och minska risken för komplikationer.
